En orolig själ
Jag blir så himla trött på mig själv som oroar mig så mkt för precis allting precis hela tiden.
Just nu kan jag inte riktigt glädjas åt det fina huset vi har köpt för jag går runt och oroar mig att allt inte ska gå bra hela tiden! Så himla dumt!
När det gäller andra som velar över något så är jag alltid den som står brevid och säger kör bara, man lever bara en gång, men det verkar tydligen inte gälla mig själv ;)
Jag må se ut som min Mamma men på insidan är vi väldigt olika. Hon är modig, spontan och totalt orädd! Frågar man Mamma hur man ska göra med något finns det aldrig några hinder och ingenting är för svårt/jobbigt! Önskar jag kunde få lite mer av hennes mod och sluta vara den här oroliga själen, iaf ibland <3
